En sorgens dag...

Pappa ringde imorse och sa att Donna blivit mycket sämre, hon har varit inlagt på Albano sen i torsdags men hemma på permis sen igår förmiddag. Jag åkte till mamma o pappa så fort jag kunde och har varit och är fortfarande här hos dom.
Vi har tagit det jobbiga men (tyvärr) rätta beslutet om att hon ska få somna in ikväll... Gunvor kommer hem hit så hon får somna här hemma och inte på något djursjukhus som jag vet att hon hatar. Det känns bra, att hon får vara hemma. Min lilla puppie, att hon blivit så gammal. Tiden går så fort... Kommer ihåg den lilla lurven vi hämtade i Solna, känns som om det bara var nåt år sedan.
Hon har varit med om mycket min sessa, bla varit med mig i gymnasiet och gått på dagis. Flyttat med mig 3-4 gånger, beror på hur man ser det! "Jobbat" med mig i stallet mm mm. Men det bästa är ändå att hon fått vara med mamma o pappa i Hällevik hela somrarna. Det älskar hon, få bada i havet hela dagarna och bara njuta av livet.
Hon har haft ett bra liv och hon har fått, men framför allt gett gränslöst med kärlek till mig och många andra. Men nu är tiden kommen och det är dags för min puppie att få vandra vidare till hundhimlen för att fortsätta sitt liv där, utan krämpor och smärta. Vara ung för evigt!
Älskar dig Donna. Du kommer vara så oerhört saknad, finns inte ord...